o nödigt att läsa
Jo jag lever fortfarande. Jag har hunnit med alldeles för mycket för att orka skriva om allt denna veckan. I snabbhet så har jag träffat en massa gamla vänner (långt ifrån alla jag ville träffa). Blivit ökänd, badat, svikit förtroenden, åkt till tyskland (jag körde Gislaved-Tyskland-Gislaved i ett kör.. I'm a truck driver yes I'am), haft en Johanna på besök, legat å latat mig en hel dag.(woohooww) å för att avrunda allt blivit av med en god vän. Denna vecka har minst sagt varit en bergodalbana. Av känslor, skratt och tårar. Även om jag verkligen kunnat hantera saker på ett bättre sätt så tror jag ändå att allt som hänt är för det bästa, jag har äntligen fattat mitt beslut. Nu ska Jag äntligen skaffa min råtta. Jag tror att det finns typ tre människor som överhuvudtaget kommer fatta detta in lägg.(om ens de gör det) till er tre. Hoppas att livet blir lite mer smärt fritt, bada har aldrig varit så skoj, och tack för att du finns.
Den största nyheten lämnar jag till sist. Jag har blivit av med min säng!!! Min kära säng. Hur kan du lämna mig ? Alla minnen vi hade, nu sitter jag här på en liten 90 säng!!! Hur ska jag kunna sova på denna. Den ser ju ut som en docksäng i jämförelse. Jag är förtvivlad ensam och rädd. På den ljusa sidan så kommer jag nog inte behöva sova med tre killar någon sin igen... eller man kan ju i alla fall hoppas på det. Inte för att det inte var mysigt killar, men jag har ju ett rykte att tänka på :P
så du ska bli råttpappa du med. Skojjigt värre grabben :) Trist att bli av med både vän och säng...och säg inte att du inte behöver dela den, vi sov 4 st i en 90-säng i januari...
Jag har precis hittat följande under min säng: tre halva potatisar, fyra delvis uppätna M&M's, en bit kork, en söndertuggad colanapp och en skyldig råtta som hade släpat dit alltihop.
Skumt inlägg. Älskar sådana. :)
Det kommer vara en grymt efterlängtad råtta^^ och om livet blir mindre smärtsamt tvekar jag stort på. Men hur vet man om man inte försöker? Världen är inte densamma och kommer inte blir det heller, och det är något vi får leva med. Och jag hoppas att du lyckas att bli allt det du vill vara, men att du också vet att du duger precis som du är.
