nibblas

idag har jag gått runt hela dagen och känt mig som en gammal gubbe.. efter gårdagens äventyr så är kroppen inte riktigt min bästa vän. Jag rör mig i en max hastighet på 5 km i timmen. (upp för trappor går det inte precis snabbare) det känns som ett halvt dags jobb att sätta sig ner och ställa sig upp igen. Jag klagar inte jag e glad att det inte är värre.. men jag kan inte sluta tänka på hur hemskt det måste vara att bli gammal.

Tänk er själva..... ni har just satt er ner i soffan för att kolla på ett dåligt ord program på tv. När ni hör posten komma ner dampandes genom brev in kastet. Det är en smärt fylld upplevelse att ställa sig upp ur den mjuka soffan, och knäna känns som de kommer ge vika när du stapplar dig målmedvetet fram till dörren.(men detta är ju ändå den största händelsen på hela dagen) du kommer fram till dörren och kollar skeptiskt ner på posten som ligger långt där nere på golvet. (Det känns som de lika gärna kunde ligga i kina!!) Du gör ändå ett bestämt försök att hämta upp denna papper skatt från golvet. Det är inte bara din rygg som gör sig påmind hela kroppen protesterar mot dessa kraftansträngningar. Efter vad som känt som en evighet står du stolt upp på benen igen med en knippe post i handen. När du nyfiket kollar igenom dagens fångst inser du snabbt att det bara är reklam. Frustrerat och arg kastar du den förbenade reklamen mot golvet. Och tänker efter någon sekund doohhh nu måste jag plocka upp det än en gång!! Detta är min hemska upptäck detta är min framtid.....