nibblas

Ni vet de där till fällena när livet bara kommer vällande över en och allt blir bara en enda stor (röd) röra. Jag antar att jag får skylla mig själv..

 den senaste veckan har enbart bestått av plugg för min del. Jag har i princip levt på skolan. Mesta dels på grund av att man gärna tar en lite lungn star och skjuter det mesta lite framför sig.” det kan jag ju ta i morgon” eller om man ska citera gunde ” det är gott om tid”. Problemet med att leva på det sättet är att det kommer alltid en tidpungt då allt ska vara klart. Då gunde står utanför dörren och skriker  ”ut ut ut ut ut ut ut ut” Tex när man struntat i att tvätta så där en månad och inser att om jag inte tvättar så har jag verkligen inget att ha på mig imorgon. Eller de jobbiga tillfällena när man vaknar på morgonen och inser att det ända man har i kylskåpet är en alldeles för gammal gurka och ett tomt mjölk paket. Eller när man vetat hela veckan att mamma skall komma på besök men fullständigt skitit i att städa så den där månads tvätten ligger utspridd över hela golvet när mamma står på trösklen.

Visst jag måste erkänna det är rätt illa. Men jag tror inte att jag velat ha det på något annat sätt. Denna veckan i skolan har jag upptäckt att det finns riktigt sköna människor på skolan. Det finns alltså människor som är lika dumma som jag.  Jag har alltid hört att vid katastrofer så sammarbetar människor som bäst. Förra veckan var jag verkligen en kattastrof ^^ men  vi lyckades allihopa i klassen att bli klara i tid. Till och med jag.